Godafton, godafton!

 

Idag har det varit en helt fantastisk dag!

Jag och William mysstartade med att läsa böcker, sjunga sånger och måla lite. Två riktigt, riktigt fina tavlor blev till idag. Den första blir Williams alldeles egna, eftersom han lyckades få till ett W, helt på egen hand! Han är helt makalös den där prinsen, och slutar aldrig imponera.

Den andra har kanske blivit en ny favorit för mig (även om det är snudd på omöjligt att välja bland alla fantastiska verk) och är i en helt egen stil. Jag ska försöka hålla mig i skinnet och ge någon annan chansen att köpa den först, men i värsta fall så knips den av mig. :)

 

Efter målning, lekning, matning och sovning var det dags för utflykt! Vi drog till Sofienbergsparken med fullpackad bil. Där myste vi tillsammans, hela familjen och jag, i flera timmar. Vi fick succesivt flytta oss undan solen, eftersom vi har en grabb som inte är överförtjust i att ligga och steka sig (smart kid), och det var bara så fantastiskt fint. William låg och sjöng och pratade, kollade på alla människor, såg på när två män gick på lina och bara njöt av att vara ute, tillsammans med alla andra människor.

 

Det är långt ifrån ett enkelt projekt att ge sig ut. Till och med på något så simpelt som en parkutflykt. Vi fick parkera bilen uppe på gräsmattan och dra en lång förlängningssladd, så att Williams fuktare skulle få ström. Patrick fick leta runt efter en söndagsöppen butik där vi kunde köpa barnmat till William. Att ha med sig sondmat ut är inte helt ultimat, men efter lite pill, kladd och klet fick han i sig det han behövde i form av barnmat. Allt går om man bara lägger viljan till. :)

 

Så där satt vi, och timmarna gick. Lika lyckliga alla fem. I bilen på vägen hem var vi ganska trötta allihop, och jag vet att åtminstone en prins kommer somna gott ikväll.

En annan som kommer drömma sköna drömmar är jag. Jag är så lyckligt lottad som får jobba med den här fina familjen. William är en så otroligt häftig och inspirerande människa, och jag får verkligen energi av att vara med honom. 

Nu har jag dessutom varit sjuk i flera dagar, och innan dess lite långledig, så jag har inte träffat William på en stund. Det finns få människor som jag kan sakna så mycket som honom. Att få komma tillbaka till jobbet, lägga huvudet hos William och bara få titta in i hans fina, fina ögon, det är livskvalité på riktigt. Hela hans väsen utstrålar styrka och visdom, och det finns INGEN som kan få mig att tänka om och tänka rätt, så som han. Man kan tycka att det ska vara tvärtom, men i mitt fall är det verkligen han som hjälper mig. Han ger alla runt sig så otroligt mycket, och begär så llite tillbaka. Fina, vackra, starka, modiga William. Du är så älskad! <3

 

Här kommer en bildbomb, det är ju på tiden att ni får se annat än tavlor också. Vi ska försöka slänga upp lite bilder på vardagssituationer här också så småningom. Men som vanligt är tiden knapp. William är och ska vara prio 1. Så håll tillgodo med dessa så länge: